Jag är inte förvånad.

---

Har ingen som helst lust att skriva egentligen.. Nåväl. Dagarna flyter på i princip som vanligt och om en vecka eller två åker jag ner till Västervik för lite egen tid! Bara för att påminna mig själv om hur skönt det är att ha en egen lägehet man kan åka till när man vill vara ensam ett tag. Så ska jag givetvis packa alla mina saker också.. Blä! Jag saknar Västervik, massor! Men det är inte samma sak utan Rebecca och Niclas..


Just nu står jag inför ett stort beslut. Som jag egentligen inte vill ta men tvingas till! Känner mig helt förkrossad inombords. Men så blir det när folk inte håller vad dom lovar, utan ringer 1 vecka efter och avblåser allt.