Jag vet inte vart jag ska börja!

Har sprungit Göteborgs varvet idag på 21 km.

Jag sprang mer än 20 km utan att stanna!!!!!

Jag har verkligen underskattat mig själv, precis som de flesta andra också har gjort!

Det satt skyltar vid varje kilometer och vid 6 km skylten trodde jag att det var slutet för mig, men jag fortsatte och i samma veva kom jag in i andra andningen, kändes som att jag kunde springa föralltid :P
När jag hade sprungit 19,8 km började jag gå och vid 20 km skylten började jag springa igen till ungefär 20,1, hade så sjukt ont i rygg och ben och trodde aldrig att jag skulle klara mig in i mål fast det var så liten bit kvar! Men jag tänkte att "jag ska jävlar klara detta". Så vid ungefär 20,6 började jag springa med alla krafter jag hade kvar ända in i mål och kände mig så sjukt stolt över mig själv! Jag är verkligen det, sjukt stolt över att jag klararade det och framför allt att jag sprang nästan hela vägen hela vägen utan att stanna! Stannade inte ens för att dricka!

Efter att ha fått medalj, en kexchoklad och en banan mötte jag upp min familj som stod och väntade med en ros och dricka :)

Pia som var min "motståndare" fast hon sprang en klass över mig, hade brytit efter endast 3 km pga skada.

Jag längtar till tiderna och korten kommer från målgången! Tror jag fick en tid på 2 h & 20 minuter ungefär!

Nu har jag tagit mig ett långt bubbelbad och tror jag vet precis hur det är att blir gammal, jag känner vartenda muskel i kroppen och kan knappt röra mig :P Ser inte fram emot morgondagen och dagen efter det när det brukar vara som värst..
Men det är sånt som hör till och jag är stolt löpare!

På köpet idag fick jag även en härlig solbränna : )

jiiiiihaaaaa!!